Sängläge

Det var ett tag sen jag skrev något nu men det har sina förklaringar. Förra veckan var inte direkt någon höjdarvecka med flera smärre dalar. De senaste åren har jag haft fler problem med skador/sjukdomar och det är fasiken att det inte riktigt vänder med oturen. Jag förstår inte riktigt. Veckan inleddes med en hängig känsla, sådär gränsen på något virus i kroppen men det hände inget mer än så och jag körde ett intervallpass på torsdagen på IFK-lägret. Det kändes inte helt topp i kroppen men heller inte att det skulle vara några problem. På fredagen åkte jag ned till Alliansloppet med en osäkerhetskänsla i kroppen. Hur kommer kroppen att svara? Väl på tävlingsdagen kände jag mig piggare och såg framemot att få tävla. Alliansloppet inleds med en tuff stigning på ca 500 m. Jag dundrade på uppför den och iväg. Efter ca 1 km låg jag sist i tätklungan tillsammans med Jörgen Aukland. Jag tyckte jag slet på hårt för att hänga med i klungan och i det ögonblicket började det göra ont som sjutton i ryggen. Jag jobbade på ändå och hoppades att det skulle släppa. Vid 2 km hade jag så ont att jag inte kunde åka en meter till. Jag fick bryta omedelbart med världens huggande och stickande värk i ryggen. Jag tog mig haltandes till drickat vid 10 km. Det tog ca 45 minuter att ta mig dessa 8 km. Det blev bara värre och värre. Till slut kunde jag knappt gå och bilfärden hem var inte kul. Hela lördagskvällen och söndagen var jag nästan sängliggande och kunde konstatera att jag fått ryggskott. Idag har jag tagit hjälp av Fysio-Outdoor med lite rörlighet men känner mig fortfarande invalid och har svårt med vardagliga sysslor. Det blir rehabträning närmsta veckan och hoppas det släpper snart. Inte kul att åka ned till Trollhättan och kunna åka ett par km, men det var faktiskt helt omöjligt att ta sig vidare. Den smärtan var outhärdlig.

Jag måste också passa på att kommentera det här med gummitvåor. Jag står fast vid min åsikt kring ämnet och det gjorde inte saken bättre när jag åkte tillsammans med J Aukland dom där två kilometrarna jag var med i matchen. Han stod verkligen på tå och matade järnet på stakningen och hade ändå svårt att ha kontakt med tätklungan. Han hade verkligen inte lätta rullskidor och när folk i ”led 1” kommer och susar förbi honom känns det bara ännu mer som en parodi. Startnummer 1-57 fick låneskidor (typ). Kolla hur många ”skrällar” det blev som åkte med egna skidor. Inga namn nämnda inga klämda. Jag vill bara poängtera felaktigheterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *